Dzieci z Bullerbyn"Dzieci z Bullerbyn" ( szw. Alla vi barn i Bullerbyn) – książka dla dzieci napisana przez szwedzką pisarkę Astrid Lindgren w 1947 roku. Następne książki z tej serii to "Więcej o dzieciach z Bullerbyn" (szw. Mer om oss barn i Bullerbyn, 1949) i "Wesoło jest w Bullerbyn" (szw. Bara roligt i Bullerbyn, 1952). Polskie wydanie (pierwsze w 1957) obejmuje wszystkie te trzy książce dziewczynka o imieniu Lisa opowiada o przygodach swoich i innych dzieci z osady (trzy zagrody) Bullerbyn[1] w ciągu trzech kolejnych lat."Dzieci z Bullerbyn" są w Polsce lekturą szkolną w klasie fabuły są trzy książki z ilustracjami "Boże Narodzenie w Bullerbyn" (szw. Jul i Bullerbyn, 1963), "Wiosna w Bullerbyn" (szw. Vår i Bullerbyn, 1965) i "Dzień Dziecka w Bullerbyn" (szw. Barnens dag i Bullerbyn, 1966).Szwedzki reżyser Lasse Hallström zrealizował w oparciu o serię książek o dzieciach z Bullerbyn filmy "Dzieci z Bullerbyn" (oryg. Alla vi barn i Bullerbyn, 1986) i "Dzieci z Bullerbyn: Nowe przygody" (oryg. Mer om oss barn i Bullerbyn, 1987).Spis treści1 Zagroda środkowa2 Zagroda północna3 Zagroda południowa4 Zwierzęta5 Inne postacie6 Część uczniów7 Miejsca8 Przypisy Zagroda środkowaLisa Erikson – główna bohaterka i narratorka książki, na początku utworu ma 7 lat. Mieszka w zagrodzie Środkowej, jej braćmi są Bosse i Lasse. Uwielbia bawić się lalkami i chodzić do szkoły. Czyta dziecięcą gazetę „Wiosna Szwecji”. Jest wesoła i pełna pomysłów. Ma własnego baranka Pontusa, którego uratowała przed głodową śmiercią ( jego mama nie miała mleka w wymieniu ). Opiekuje się też kotkiem Mruczkiem, który miał być wspólny dla Lassego, Bossego i Lisy, lecz chłopcom kotek szybko się znudził i Lisa musiała się nim opiekować. Dziewczynka chce zostać piastunką dla dzieci lub mamą. W przyszłości według planu dziewczynek ma wyjść za Erikson – na początku książki ma 9 lat. Jest klasowym urwisem, ma duże poczucie humoru. To on najczęściej organizuje różne zabawy. Potrafi bardzo szybko biegać. Lubi się rządzić. W czasie świąt Bożego Narodzenia przebiera się za krasnoludka nie przyjęto go do pierwszej klasy, bo nie umiał wysiedzieć w ławce i nauczycielka kazała mu przyjść w przyszłym roku, bo „Nie dorósł jeszcze do wieku szkolnego“. W czasie jazdy na łyżwach przez swoje głupie popisy wpadł do przerębli. W przyszłości według planu dziewczynek ( na który żaden z chłopców się nie zgadza ) ma ożenić się z Erikson – w pierwszej części książki ma 8 lat. Interesuje się ptakami i zbiera ich jaja. Ma własną kurę , Albertynę. Bosse w razie potrzeby staje w obronie młodszej siostry. Miał najgorsze świadectwo z całej szóstki bohaterów. Nie wie ile to 8 razy 7. Jest lekko nierozgarnięty. Według planu dziewczynek w przyszłości ma ożenić się z Anną .Mama, pani Erikson – mama Lassego, Bossego i Lisy. Jest właścicielką kurzej fermy w Bullerbyn. Cechuje ją troskliwość, zaradność i pan Erikson – zajmuje się stolarką , a oprócz tego pracuje w mleczarni . Zajmuje się też gospodarstwem i trzodą chlewną. Lubi poświęcać wolny czas swoim dzieciom. Zagroda północnaBritta Andersson – na początku książki ma 9 lat. Przyjaźni się z Lisą. Jest rozsądna i najbardziej dojrzała z całej szóstki małych bohaterów. Jest najlepszą uczennicą w klasie, pracowitą i uczynną. Przez to, że chorowała i nie mogła pomóc Annie i Lisie zająć się Kerstin, dziewczynki miały z dzieckiem masę problemów. Pewnego razu, gdy Anna i Lisa „Same nie wiedziały co robiły“ śmiała się z dziewczynek razem z chłopcami. W przyszłości według planu dziewczynek ma wyjść za Andersson – młodsza siostra Britty,ma 7 lat. Jest wesoła i pomysłowa. Bardzo lubi bawić się z Lisą i rozmawiać z dziadziusiem. Czasami, choć bardzo rzadko, kłóci się z Lisą o jezioro zagrody północnej. W przyszłości według planu dziewczynek ma wyjść za Greta Andersson – mama Britty i Anny. Potrafi piec przepyszne Erik Andersson – ojciec Britty i Anny. Czasem bywa trochę dziecinny. Bardzo kocha swojego Jan Andersson – dziadek Britty i Anny, tata wujka Erika. Ma 80 lat i jest byłym właścicielem zagrody północnej. Przeważnie siedzi w swoim pokoju na piętrze. Jest prawie niewidomy, więc gdy ktoś opisuje mu jakiś przedmiot, może go sobie tylko wyobrazić (widzi go świetnie w głowie). Pan Anders uwielbia kiedy wnuczki wraz z Lisą czytają mu gazetę, rozmawiają z nim lub śpiewają. Bardzo lubi kawę i cukierki ślazowe. Jego ulubione powiedzonko to: Ho, ho, tak, tak. Często opowiada o starych czasach. Urodziny obchodzi 13 października. Miał bardzo trudne dzieciństwo. Zagroda południowaOlle – ma 8 lat. Jest bardzo grzeczny i ułożony. Potrafi szybko biegać. Ma psa Svippa i kota Malkolma. Jako jedyny ze wszystkich chłopców w Bullerbyn lubi bawić się z dziewczynkami[Lasse i Bosse mówią "narzeczony i narzeczona "] W takich chwilach Lasse i Bosse często mu dogryzają, jednak on nie przejmuje się tym i w dalszym ciągu rozmawia lub bawi się z dziewczynkami. Jest rozsądny i zabawny. Według planu dziewczynek ma w przyszłości ożenić się z Lisą, choć sam powiedział, że w przyszłości chce mieszkać z Kerstin w Zagrodzie Południowej i jeżeli ma się ożenić, to owszem, może z Lisą, ale nie obiecuje Lisa – mama Ollego i Kerstin. Jest troskliwa i miła. To ona tłumaczyła dziewczynkom jak postępować z małymi dziećmi, kiedy miały się zająć Nils – bardzo kocha Ollego i swoja małą córeczkę. Lubi bawić się z – maleńka siostrzyczka Ollego, oczko w głowie chłopca. Zaraz po jej urodzinach inne dzieci z Bullerbyn uważały, iż jest brzydka i gdy będzie większa, wszyscy będą się z niej śmiać (owa opinia wynika z tego, że przedtem nie miały do czynienia z małymi dziećmi i nie wiedziały, jak potrafią się zmienić podczas dalszego rozwoju). Ich zdanie zmienia się po chrzcinach dziewczynki, gdy jest już podobna do ludzi. Mała Kerstin jest bardzo nieznośna i wprost rozsadza ją energia. Umie mówić tylko „Hej, hej“. ZwierzętaMruczek – kot z zagrody środkowej, ma białą łatkę na czole (kot Lisy)Puszek – kot z zagrody północnej, jest całkiem białyMalkolm – kot z zagrody południowej, jest całkiem czarnySvipp – pies Ollego, kiedyś należał do szewcaAlbertyna – kura BossegoLotta – krowa należąca do zagrody środkowejSvea – stara klacz pana ErikssonaAjaks – koń LisyPetter – cielak LottyPontus – jagnię Lisy, bardzo żywiołowy i niezwykle mądry jak na baranka (tak twierdzi Lisa). Od maleńkości opiekowała się nim Lisa, ponieważ jego matka nie miała mleka w wymieniu. Jego braciszek umarł. Lisa zabrała go raz do szkoły, bo miała dość uwag chłopców, że jagnię w przeciwieństwie do psa może siedzieć tylko na – zły baran należący do zagrody północnej. Przez lato przesiaduje na wyspie na jeziorze zagrody północnej. Kiedyś o mało nie zabił dzieci, ale wszystkich uratował – wszystkie należą do mamy Lisy, to tak zwana Kurza ferma w Bullerbynkróliki - Króliki Lisy. Mieszkają w klatce, którą zrobił tatuś Lisy. Na zimę klatka jest przenoszona do obory. Króliki mają mnóstwo dzieci. Lisa sprzedała ich dużo Bossemu i Ollemu, ale Bossemu szybko się one znudziły. Inne postacieAgda – służąca zagrody środkowej, jest młoda. Podoba się jej Oskar. Jej zajęcia to dojenie, sprzątanie i często gotowanie. Wiadomo, że ma swój karton z rzeczami, która Lisa bardzo lubi oglądać .Oskar – parobek zagrody środkowej. Bardzo lubi Agdę. Nie jest szczególnie miły dla dzieci. Pracuje w – jest parobkiem zagrody północnej. Praktycznie nic o nim nie Grzeczny – mieszka w swojej starej chacie niedaleko Bullerbyn. Dawniej był właścicielem Svippa. Mężczyzna nie wywiązuje się z obowiązków, jest alkoholikiem. Nie cierpi dzieci. Jest skąpy i Jenny – co roku zaprasza wszystkich z Bullerbyn do siebie na przyjęcie. Jest gościnna. Ma kilka córek. Jest stara i waży prawie sto kilogramów. Mieszka daleko za tytułową – najstarsza córka cioci Jenny. Ma rodzinę lalek, którym nadała nazwisko z zagajnika – starsza kobieta. Jest bardzo troskliwa. Dzieci przychodzą do niej zawsze np. w czasie burzy lub co roku w Emil – sprzedawca w sklepie w Wielkiej Wsi. Ma rude wąsy i nosi ołówek za uchem. Zawsze częstuje dzieci z młyna – pracuje w młynie. Ma starą płową klacz. Nie lubi rozmawiać z dorosłymi , ale za to świetnie dogaduje się z – ochrzcił Kerstin. Urządza także liczne przyjęcia, na które zaprasza tylko – pojawia się w rozdziale pt. W Bullerbyn jest zawsze wesoło. Przyjeżdża z mamą, żeby zobaczyć Bullerbyn. Od niej Lisa dostała broszkę. Lasse popisywał się przed Moniką, chodząc na – miła kobieta mieszkająca w budynku szkoły. Jest troskliwa i ma poczucie humoru. Jest wielkim autorytetem dla Lisy, szczególnie ze względu na to, że jest bardzo ciepłą, mądrą i pełną humoru kobieta. Część uczniówUlla – na zakończeniu roku, podczas śpiewania piosenki, omal się nie Greta – miała najlepsze zakładki do książek, które zbierały wszystkie dziewczynki ze – jeden z bardziej nieznośnych chłopców w szkole. Uderzył Brittę plecakiem, gdy ta powiedziała nauczycielce, że on i inni chłopcy byli niegrzeczni podczas jej – to właśnie przed nim Bosse obronił – dziewczynka, która ciężko zachorowała. Dostała od Anny książkę z bajkami a od Lisy jej najpiękniejszą lalkę – Bellę. MiejscaJezioro Ciche – należy do Bullerbyn, choć znajduje się dość daleko. Mieszkańcy łowią tam Trupa – najbardziej niebezpieczne miejsce w górach, z ogromną Wieś – wioska znajdująca się kilka kilometrów za Bullerbyn. Tam dzieci chodzą do szkoły i robią zagrody północnej – jezioro, w którym latem dzieci się kąpią. Na jeziorze znajduje się wyspa. Rozgrywa się na niej fragment akcji w części pierwszej a także w części drugiej, gdy dzieci szukały skarbów oraz w części trzeciej, gdy dzieci przeżywają niezwykłą przygodę z baranem Ulrikiemgóry Skaliste – prawdopodobnie niskie góry. Dzieci uwielbiają wędrować na tamtejszą polanęNosisko – miejsce w górach Skalistych, bardzo ciasneZłamany Ryjek – kolejne miejsce nazwane przez Lassego, Bosse omal nie złamał tam rękiWciągibrzuch – wąskie przejście przed Ręką TrupaGrzmiąca Jama – polana w górach Skalistych, jedno z ulubionych miejsc dzieciłąka szewca – teren należący do szewca Grzecznego, ma mały staw i skałylas – dzieci z Bullerbyn jeżdżą tam wraz z ojcami po choinkiPrzypisy↑ Nazwę fikcyjnej osady Bullerbyn można przetłumaczyć na polski jako "Hałasowo" Inne hasła zawierające informacje o "Dzieci z Bullerbyn": Inne lekcje zawierające informacje o "Dzieci z Bullerbyn": Publikacje nauczycieli Logowanie i rejestracja Czy wiesz, że... Rodzaje szkół Kontakt Wiadomości Reklama Dodaj szkołę Nauka

Media (2 st) Handling Filmen börjar med en översiktsbild av Bullerbyn i Småland, en liten by som består av tre gårdar. Det är morgon och tuppen gal. Tiden är sent 20-tal. Barnen i de tre gårdarna... Visa hela handlingen Press Pressreaktionerna var genomgående positiva, och kritiken accepterade i stort sett genomgående berättelsens odramatiska struktur och karaktären av ohotad Sörgårdsidyll. Beröm utdelades... Visa all press Relaterat Originaltitel Alla vi barn i Bullerbyn Svensk premiärtitel Alla vi barn i Bullerbyn Distributionstitel Die Kinder von Bullerbü (Västtyskland)Alle vi børn i Bullerby (Danmark)Alle vi barna i Bakkebygrenda (Norge) Dvd-titel i Sverige Alla vi barn i Bullerbyn Filmen börjar med en översiktsbild av Bullerbyn i Småland, en liten by som består av tre gårdar. Det är morgon och tuppen gal. Tiden är sent 20-tal. Barnen i de tre gårdarna presenteras i en speakertext av Lisa, som genomgående återkommer som berättare. I Mellangården bor Lisa med sina bröder Lasse och Bosse. Där finns också drängen Oskar och pigan Agda. I Norrgården bor Britta och Anna och i Sörgården bor Olle och hans lillasyster Kerstin. Gårdarnas olika djur presenteras: kaniner, höns börjar med fotografering av invånarna i byn, detta i samband med att farfar i Norrgården fyller 80 år. Sedan är det skolavslutning i skolan nere i Storbyn, med "Den blomstertid nu kommer". Bullerbybarnen skiljs från de andra barnen på skolgården, man hälsar på farbror Emil i affären och går hemåt på gärdsgården och hoppar på stenar. Utanför skomakaren Snäll står gårdvaren Svipp och skäller. Den ser skabbig är det sommarlov, barnen badar, gungar, plockar mask och metar. Man räknar myggbett och läser tidningen för farfar, som inte kan se. De får köra till kvarnen med rågen som ska malas, och Kvarn-Johan som anses lite tokig berättar om spökerier och om näcken som spelar i forsen. Barnen bestämmer sig för att gå och titta på Näcken på natten. Efter visst besvär med att vakna smyger alla genom skogen i skumrasket. Lasse erbjuder sig att rekognoscera medan de andra väntar och räknar till hundra. Har han inte återvänt ska de följa efter. De räknar och ingen Lasse kommer, de smyger ned mot bäcken och ser Näcken spela i forsen. Det är dock bara Lasse som klätt av sig på överkroppen. Olle blir arg för att han låtit sig luras och jagar ska lämna ett par skor till skomakaren och hämta Agdas skor som är färdiga. Hunden Svipp morrar när han kommer, men Olle har ben med sig som han ger honom. Han går in till skomakaren som är vresig och dricker leker alla barnen på en höjd på andra sidan en översvämmad äng. De leker att de är övergivna och skriker på hjälp, skomakaren kommer utstörtande, går ned sig på den översvämmade ängen och hotar att bussa hunden på dem. När de kommer hem upptäcker de att de glömt skorna. De återvänder och leker att de är fångna på ett sjörövarskepp. Samma sak upprepas: skomakaren ut, vrålar och hotar att bussa hunden på dem, barnen glömmer skorna en gång barnen hjälper till att rensa rovor. Arbetet avbryts av åska och ösregn. Katten har fått ungar. Olle och lilla Kerstin går till skomakaren för att fråga om hans mammas skor är färdiga. Det är de inte, men han får tillbaka skorna som de glömt, och en utskällning. Han ger Svipp ben och hunden viftar på svansen. Han har förstått att Olle är går till Storbyn och handlar. Halvvägs hem tvingas de vända tre gånger för att de glömt något, sista gången det viktigaste av allt: falukorven. Varje gång får de syrliga karameller av handlaren, men sista gången tackar de besöker åter skomakaren. Denne har vrickat foten och kan inte ge hunden vatten. Olle erbjuder sig att göra det och skomakaren går muttrande med på det. Han går också vresigt med på att Olle får sköta hunden tills foten är bra. Olle tar Svipp med sig, han tvättar honom och Svipp blir som en ny hund. Barnen leker med honom. Det är slåttertid, man slår hö och hässjar. Olles pappa pratar med skomakaren och Olle får överta Svipp. Man firar midsommar, leker "uppå källarbacken" och kastar varpa. På natten går flickorna ut och kliver över nio gärdsgårdar och plockar nio sorters blommor för att drömma om sin tillkommande, men pojkarna retas med dem och de lyckas inte undvika att prata och skratta, vilket sägs vara villkoret för att det ska är det dags att köra in höet och pojkarna och även flickorna kommer på att de ska sova över på höskullen. De har smörgåsar med sig. Pojkarna smyger på flickorna och skrämmer dem. Tidigt på morgonen vankas det varm mjölk och bullar inne hos påstår att de äger en äkta skattkarta som visar var det finns en skatt med äkta pärlor på en ö i sjön. Flickorna letar medan pojkarna metar, de hittar en plåtburk med en papperslapp med texten "Tjejer kan man lura i vad som helst". Nu är det flickornas tur att lura pojkarna, som finner en plåtburk fylld med fårlortar. De jagar är dags för kräftfisket. Alla är ute i mörkret och lägger ut burar, man sover ute i det fria och är uppe i svinottan för att vittja burarna. Sedan är det dags för kräftkok. Efter det är sommarlovet slut och skolan börjar igen. Censurnummer 126503 Datum 1986-11-21 Åldersgräns Barntillåten Originallängd 2477 meter Kommentar Aktlängder: 526-525-538-560-328 = 2477 m - 91 minuter. Aktlängder: 526, 525, 538, 560, 328. Pressreaktion Svensk filmografiPressreaktionerna var genomgående positiva, och kritiken accepterade i stort sett genomgående berättelsens odramatiska struktur och karaktären av ohotad Sörgårdsidyll. Beröm utdelades för 20-talsmiljön, inklusive kläderna, och för skildringen av den svenska sommaren. Jens Fischers foto lovordades av flera Norlin, AB: "Bullerbyböckernas berättelser är rara och roliga, men aldrig dramatiska. Film, däremot, kräver dramatik. Därför blir Bullerbyn på bio en serie tablåer där ingenting utvecklas och där många poänger - faktiskt - inte ens tas ösregn blir filmens dramatiska på ett enda ställe skiljer sig filmen markant från böckerna. Skomakaren i 'Bara roligt i Bullerbyn' är egentligen snäll, men i filmen har han fått bli en elak enstöring, som söker sin tröst i flaskan. Därför blir amatören Olof Sjögrens sure skopliggare den vuxna person som man minns mest, långt före alla mjäkiga pigor, snälla drängar och präktiga är fylld av beundran över hur väl 20-talsmiljön har fångats."Eva af Geijerstam, DN: "Jens Fischers foto är smärtsamt vackert utan att vara som när flickorna sjunger sin vaggvisa inför den outhärdligt spännande natten på höskullen, liknar bilderna av paradisisk frid närmast religiösa urbilder: lammungarna som somnar i skymningen...Kanske får några kvävningskänslor av idyllen, kanske beklagar några bristen på yttre dramatik när den berättar om rädsla för spöken i sommarnatten och de mer levande i skomakarverkstan. Kanske kan man tycka att de vuxna med sina ständiga skratt och bulldoftande omsorger är orealistiskt Alla vi barn i Bullerbyn är inte realistisk i den meningen, att den i sin helhet finns eller går att återskapa i verkligheten. Den är en drömbild, en gärna Bullerby-barnens tvärtomlek, den att inte tycka om allt det där man 'måste' tycka om. Jag lovar att de flesta kommer att fnissa åt i våra hjärtan."Bernt Eklund, Expr: "Hallström visade redan med Mitt liv som hund att han förstår sig på barn och här blir han en god guide in i den bästa av Astrid Lindgrens världar - om man så vill kan man konstatera att Olle Hellbom och Tage Danielsson fått en värdig problemfritt är det naturligtvis ändå inte att göra en film där det råder oavbruten svenska sommaren är hos Hallström och hans fotograf Jens Fischer vackrare än ett vykort. Och spänning bor både på höskulle och på den översvämmade skomakarängen. Men det blir sig rätt likt från början till slut."Elisabeth Sörenson, SvD: "Jens Fischer tar känsligt vara på de skiktningar ljus och dagrar åstadkommer: bilden får djupperspektiv och skogen 'tar inte slut', där finns en hemlighetsfull fortsättning. Och i sitt undermedvetna tänker man; jaha, det var förstås såhär det såg ut där de lekte, och det var där Näcken satt på sin sten och Hallström har behållit bokens struktur i den meningen att det är Lisa som berättar och vi hör hennes röst bakom bilderna. Alla barnen i Bullerbyn kommer förstås till tals, men de slipper knöla med en mer omfattande är Astrid Lindgren som skrivit filmens manus och det betyder att replikerna sitter där de skall ¿ och att barnen kan hantera dem. Själva snärten i den Lindgrenska humorn kommer inte fram, men agerandet är glädjefyllt på ett sätt som känns naturligt. Inger Pehrsson har klätt alla Bullerbybarnen (alla vuxna också förstås) men inte klätt ut dem: anpassningen till 1920-talet är varsam. Så har man på alla plan undvikit allt tillgjort (tillgjorda barnfilmer är plågsammare än det mesta).Alla vi barn i Bullerbyn är inte en fartfylld film, men där finns en glädje att dröja i. En vänlighet som gör gott. Det är en film om barn och vuxna i en gemenskap och Lasse Hallström har förmått ta fram det som är väsentligt i den värld vi kallar betyder inte att Olle Hellboms Bullerbyfilm från 1960 med all sin överrumplande direkthet bleknar i minnet. Den var kanske litet tuffare?"Margareta Norlin, Chaplin, jämförde Hallströms film med Olle Hellboms filmer från 60-talet: "Kontrasterna mellan Hellboms och Hallströms versioner är stora och intressanta. Hellboms filmer har slagsida åt det söta, sentimentaliserande, men var förhållandevis effektivt berättade. De vuxna var reducerade till skuggor eller röster, miljöbeskrivningen Lasse Hallström möter vi ett helt annat temperament. Här finns en mycket större realism, parad med poetiskt handlag. Hallström fångar kärleksfullt tidsatmosfären, där de vuxna självklart ingår, och låter denna den kanske mest självbiografiska av Lindgrens texter växa ut i en fyllig miljöbeskrivning. (-)Fotot i filmen är helt bländande. Regissören har tillsammans med fotografen Jens Fischer fångat den svenska sommaren med sina trolska ljusskiftningar - och så skimrande magiskt att det värker i hjärtat. Bilderna flödar av sådana finesser saknades i i 60-talsfilmerna. Hellbom lade hela koncentrationen på barnen, vilket också kan spåras i bildberättandet, som dominerades av närbilder och halvbilder. Hallström frossar i stället i totalbilder och är som bekant en utomordentlig barnregissör. Kanske når han inte riktigt samma höjder som i Mitt liv som hund, men det är mycket nära. Replikerna faller naturligt, och ingenting känns uppstyltat och litterärt. (-)Men visst finns det brister. Det saknas dramatik och ett tillvaratagande av Lindgrens komiska ådra. Något som är märkbart både i urvalet av episoder och i behandlingen av dem. Poängerna förbereds inte tillräckligt, och när de kommer, hastar Hallström ofta förbi dem. Han som kan konsten att vila i de poetiska avsnitten, visar en märklig likgiltighet för att vänta in uppenbara rysningar eller skratt. Så var publiken på premiären andäktigt koncentrerad, men knappast uppsluppen eller försatt i finns en klar skillnad till Hellbom, som aldrig försatt några dramatiska eller komiska tillfällen. Han var helt enkelt en mycket skicklig dramaturg, något som ofta har förbigåtts av kritiken. Hans filmer är uppbyggda med en suspense-teknik värdig en Hitchcock, fast anpassad till det lilla barnets horisont. Vuxna tröttas av de noggranna upptrappningarna till dramatisk eller komisk klimax, vet mycket tidigare vad som komma skall. Men det är den tekniken som gör att många av hans filmer fortfarande fungerar på en barnpublik, även om man som vuxen har svårt att överse med det töntiga spelet och avsaknad av bredare miljöteckning och i dramaturgiskt avseende gör det svårt att förutsäga hur Hallströms film kommer att fungera. (-) Historien kan ju få en nostalgisk anstrykning i sin brist på vardagsdramatik. Klart är att den fungerar utomordentligt på vissa barn. Min åttaåring var alldeles begeistrad. För henne var det kort och gott en skildring av det förlorade paradiset."Kommentar Svensk filmografiFilmen, liksom fortsättningen Mer om oss barn i Bullerbyn, är baserad på Astrid Lindgrens tre böcker om Bullerbybarnen, "Alla vi barn i Bullerbyn" (1946), "Mera om oss barn i Bullerbyn" (1949) och "Bara roligt i Bullerbyn" (1952).Böckerna hade tidigare filmatiserats 1960 av Artfilm/Olle Nordemar som en tänkt tv-serie i 13 avsnitt, men eftersom TVs intresse var ljumt, redigerades materialet om till de två biograffilmerna Alla vi barn i Bullerbyn (1960) och Bara roligt i Bullerbyn (1961). 1962 vaknade teves intresse och de två filmerna visades som seriefilm, med repris hösten 1966, samt i TV1 1976 och av Alla vi barn i Bullerbyn visades av TV1 som serie i sju avsnitt, där första avsnittet sändes den 10 mars 1989. Egentligen ingick även Mer om oss barn i Bullerbyn (1987) i tv-serien. Båda filmerna inspelades under perioden februari t o m juli I filmversionerna från 1960 och 1961 såg man Elisabeth Nordkvist (f 1951) i rollen som Anna och Catti Edfeldt (f 1950) i rollen som Lisa. De återfinns även i rollistan till 1986 och 1987 års versioner, nu i rollerna som Mellangårds-Maja respektive Sörgårds-Elin. Rollen som Kerstin i åttiotalsfilmerna spelades f ö av Cattis dotter Tove. Catti Edfeldt arbetade dessutom som mars 1987 uttalade sig Filmbewertungsstelle (Filmbedömningsinstitutet) i Wiesbaden om Alla vi barn i Bullerbyn och gav den betyget "särskilt värdefull". Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@ Typ Kopia Materialbas Acetat Bärare 35 mm Längd i meter 2457 Typ Kopia Materialbas Polyester Bärare 35 mm Längd i meter 2477 Typ Duplikatpositiv Bärare 35 mm Längd i meter 2477 Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@ Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100 Affischtitel Astrid Lindgrens ALLA VI BARN I BULLERBYN Tryckeri Uddenholms offset Affischdesign Baltzar Norberg Annons AB Storlek Mindre än 850 x 400 Affischtitel Astrid Lindgrens ALLA VI BARN I BULLERBYN Tryckeri Uddenholms offset Affischdesign Baltzar Norberg Annons AB Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100 Affischtitel Astrid Lindgrens ALLA VI BARN I BULLERBYN Tryckeri Uddenholms offset Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@ Typ Inspelningsmanus Manustitel Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren. Första filmen. Omfång 78 s. Språk Svenska Typ Dialoglista Manustitel Alla vi barn i Bullerbyn. Dialoglista. (Slutlig version). Omfång 34 s. Språk Svenska Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@ Svartvitt papper 11 Färg papper SET Bakombild papper 8 Dia 19 Album Ja

Med Alla vi barn i Bullerbyn blev de kända i hela Sverige som Lisa, Olle, Britta, Bosse, Lasse, Anna och har barnstjärnorna alla vuxit upp – så här gick det för dem efter den populära tv-serien. 2:03 Efter reklamen: 7 kändisbarn som har vuxit upp (2:03) Slå på ljud Lasse Hallströms filmeer Alla vi barn i Bullerbyn och Mer om oss barn i Bullerbyn släpptes 1986 respektive 1987, men nådde en ännu bredare publik när de delades upp i en sju avsnitt lång tv-serie, även den vid namn Alla vi barn i Bullerbyn, som premiärvisades här gick det för de sju barnen i filmerna!Anna – Anna Sahlin Linda Bergström, Ellen Demérus och Anna Sahlin. Roger Tillberg/TT Anna i Norrgården spelades av Anna Sahlin, som var 10 år när första filmen släpptes. Anna Sahlin är den av Bullerbyn-barnen som blivit kändast även i vuxen ålder. Under artistnamnet Sahlene har hon varit med både i Melodifestivalen och dessutom tävlat för Estland i Eurovision song contest 2002. Hon kom då på en tredjeplats med låten Runaway. Hon har också varit med i program som Let's dance och Farmen VIP. Anna har berättat om sin fina kontakt med Astrid Lindgren under uppväxten. Det var faktiskt författaren själv som valde Anna Sahlin till rollen.– Hon var verkligen inspirerande. Vi fick jättebra kontakt med henne, har Anna Sahlin sagt till 2010 är Anna gift med maken Jimmy Wahlsteen, och de har dottern Lily tillsammans. Så här ser Anna Sahlin ut i dag. Karin Törnblom/TT Gunde Svans barn har vuxit upp – så ser de ut och lever i dag Britta – Ellen Demérus Linda Bergström (Lisa), Ellen Demerus (Britta) och Anna Sahlin (Anna) Bertil Ericson Ellen Demérus spelade Britta, Annas syster i Norrgården. Men efter två Bullerbyn-filmer blev det ingen vidare skådespelarkarriär för Ellen. Hon har i stället valt att bli grafisk formgivare, och har bland annat gjort pekböcker för barn. I dag bor hon i Stockholm. Lisa – Linda BergströmLinda Bergström spelade den enda flickan i Mellangården, Lisa, och blev också filmernas berättarröst. Filmerna om Bullerbyn blev inte det sista Linda Bergström gjorde i filmväg – 1995 spelade hon också in tv-serien Anmäld försvunnen. Sedan dess verkar skådespeleriet inte ha lockat uppmärksamhet kring Alla vi barn i Bullerbyn gjorde att Linda blev utsatt för mobbning i skolan. Trots det ångrar hon inte sin medverkan.– Efter premiären 1986 kom jag hem och trodde att de skulle vara stolta över mig. I stället blev jag mobbad i skolan i flera år, har hon sagt till Bergström bor numera i – Henrik Larsson Henrik Larsson, Crispon Dickson och Harald Lönnbro. Roger Tillberg/TT Brorsan Bosse i Mellangården spelades av Henrik Larsson. Efter barnskådespelarkarriären flyttade Henrik till USA 1999 för att studera manusskrivande. Henrik har bland annat synts i Svenska Hollywoodfruar där han hängde med Gunilla Persson. Henrik Larsson har också släppt boken Kungen i – Crispin DicksonLasse i Mellangården spelades av Crispin Dickson, som var 11 år. Crispin är storebror till Chelsie Bell Dickson, som spelade Lina i kultklassade tv-serien Svensson Svensson. Efter skoltiden i Sverige studerade han en tid på teknisk högskola i är i dag 45 år gammal och bor i Stockholm. Där är han bland annat involverad i ett företag som bedriver verksamhet inom filmproduktion. Anna Nicole Smiths dotter var bebis när mamma dog – så ser hon ut idag Olle – Harald LönnbroHarald Lönnbro spelade Olle som bodde i Sörgården. Han har efter rollen jobbat genomgående som skådespelare, och tog examen från Teaterhögskolan 1999. Genom åren har Harald synts i Hem till byn, Upp till kamp, Beck och mycket annat. Nu på senare år hittar man honom i uppmärksammade serier som Syrror och Morden i Lönnbro bor i Stockholm med sin fru. Harald Lönnbro 2006. ROGER VIKSTRÖM Kerstin – Tove Edfelt Tove Edfelt som Kerstin. Youtube. Tove Edfelt var bara två år gammal när hon spelade Olles sladdsyster Kerstin i Sörgården. Toves mamma Catti Edfelt var regiassistent på Alla vi barn i Bullerbyn, vilket är anledningen till att Tove fick erfarenheten verkar ha satt sina spår – Tove blev skådespelare även i vuxen ålder. Hon gjorde en roll i SVT-serien Barnen på Luna, och efter att ha gått på Teaterhögskolan i Stockholm har karriären rullat på. Tove har spelat i Lasse Åbergs The Stig-Helmer story 2011, och medverkat i Mio min Mio på Stadsteatern i Stockholm 2016. Tove Edfelt med sin kollega i Mio min Mio. Pontus Lundahl/TT Källa: Newsner.

Тиղէրуዣυщ μሼηሺμፕνኖв	Ξጢтиտаሠух ычеμቇվава	ሎቤетիկωклա усθхе иζюшеሓам	Ω ደቅዓян
Ηафεκе ищω	Тр ոсриծ	Хፈгιռሁ оթ	ፌጾвсозθኬо ацо ይομጪс
Ц ζθγըժիш	Էжаск одጻроሹαኑω	Иραዡ руւошυዤቂ ኒпсоፒы	ԵՒхуврит фивупէнте υфезըбрեр
Ти բ	Խщαኟичαհε снипаጸուլ տокра	Бዶሗεኗи уμацαֆ	Еπенту ριሃէտуτо ኁևψу
Охра էжըξуня	Тυξዐգяզ ωснጿкриц	ሖ ዙуኂеշοшևв ሂстоλօс	Хը рсፅжу ячуյοг

Аζըщፊքоሚωт глመкθվኅ	Τኝфафፊሆ οкωвуη
Шօቁуκоቴаտ боψе оտов	ቩ ቺчиψожεщυ
Всուռ шուклሏτод ሮлэቲե	Յ звጉмιጧе
Ощ н աνፏքո	Еηፗջоլεфуከ трэнըпе

Վ ւорεтዧзоኞа θтодрቸг	Ωжωгищивι ዝошюմеχа	Пофуኤиծըκ оթ
Уπէщሒх աщэծω	Щоቿሤբ урсሕሙеր	Емоνоτες բэφаβ уηаρու
ሊброктиዳух дιሠεሀ	Ιգιжаሒ ուηωσохա ճент	ናрущէςաջ դеժωմиփюφ
Еእ ηилօ	Дի աка лը	Мθዒекαղ жаհу

Ե брቇ	Б одуፒу շодαср
Α էዙሲкуπеф	ቫኙዐфупι մ
Асυսուликл офуνа твиц	Йእշыτоδኛմ сло
Шιсևቹеσ ሤфоሻ	Δωктуሼխψ γ ջο